Plötslig Stratosfärisk Uppvärmning (SSW)
Skriven av Lasse Rydqvist, Meteorolog på Klart
Under vintersäsongen så förekommer ett fenomen som kallas för en plötslig stratosfärisk uppvärmning (sudden stratospheric warming). Det kan uppstå flera gånger under en vintersäsong, men det är faktiskt vanligare att det inte sker alls när vi tittar historiskt. Fenomenet dokumenterades för första gången 1952.
Under vinterhalvåret får norra halvklotet betydligt mindre solinstrålning. Detta skapar ett område med riktigt kall luft högt uppe i atmosfären i det skikt vi kallar stratosfären. Luften kan här hålla en temperatur på ner mot 80 minusgrader och befinner sig ca 7 mil upp.
Luftmassan roterar och bildar ett lågtryck som också kallas för polarvirveln. Rotationen drivs delvis av jetströmmen som är ett band med mycket snabba vindar som befinner sig betydligt längre ner i atmosfären, ca 10 km upp.
SSW och "vargavinter"
Under en plötslig uppvärmning av polarvirveln i stratosfären så saktar lågtrycket ner och kan till och med byta riktning. Uppvärmningen sker under ett par dagar, vilket är mycket snabbt i det här systemet. Vidare kan uppvärmningen och förändringen i rotationen även sprida sig längre ner i atmosfären, vilket får en effekt på jetströmmen.
Resultatet kan bli att jetströmmen försvagas. Vid en försvagad jetström får vi ett större svängningsmönster i detta starka vindbandet. När en djup svängning drar söder om Sverige, så har kall arktisk luft fritt spelrum att sprida sig ner till våra breddgrader. Om ett starkt högtryck etablerar sig kan dessutom kyla bli ihållande och långvarig.
Därför kan en SSW förknippas med ordentlig vinterkyla och en riktig "vargavinter". Det kommer emellertid ske med en fördröjning på ett par veckor innan vi upplever kylan som ett resultat av förändringen i stratosfären.
Mycket ska klaffa
Den stora osäkerheten i det här händelseförloppet är att vi inte kan veta säkert exakt vilka områden på norra hemsfären som kommer att beröras av den riktigt kalla Arktiska luften. Jetströmmens sydliga krökning kan uppstå över Nordamerika eller Asien likaväl som över Skandinavien.
Det är alltså möjligt att vi ser en direkt koppling mellan en SSW och sträng vinterkyla, men inte just där vi befinner oss. Dessutom behöver inte en SSW innebära att jetströmmen försvagas, utan sker statistiskt sett vid två av tre tillfällen.
Det är alltså mycket som ska klaffa när det sker en plötslig stratosfärisk uppvärmning och en nedbrytning av polarvirveln för att vi ska se en direkt koppling till ihållande kyla. Det är samtidigt väldigt spännande med dessa fenomen som gör att vi kan se signaler om hur vädret kan te sig långt fram i tiden, särskilt till följd av något som sker runt sju mil upp i atmosfären.
Sammanfattningsvis är en plötslig stratosfärisk uppvärmning ett anmärkningsvärt och komplext atmosfäriskt fenomen med kraften att omforma våra vintermönster.
