Vädergudar - så förklarade vi vädret förr
Vädret har alltid haft en stor påverkan på oss människor. Innan vi förstod oss på hur vädret fungerade trodde vi på vädergudar för att förklara vädrets makter.
Vädergudarna i grekiska mytologin
Du har säkert hört talas om Zeus och Hera? De benämns ofta som kungen och drottningen av den antika grekiska mytologin och de var också de största vädergudarna.
Zeus kallades även för “molnskrockaren och “blixtslungaren” och han framställs ofta med en blixt i sin hand. Hera styrde över luften och stjärnorna.
En av deras undersåtar Aeolus var stormvindarnas gud och han vaktade vindarna genom att stänga in dem på ön Aeolia. Zeus begärde ibland att vindarna, som var demoner, skulle släppas lösa. Vindarna var i sin tur söner till monstret Typheous.
Snöns gudinna var Chione och regnbågens Iris, nattens gudinna var Nyx. Solguden Helios åkte upp över himlavalvet varje morgon i sin gyllene vagn som drogs av fyra hingstar för att se till att solen gick upp.
Poseidon var den mäktiga havsguden och hans humör ansågs vara orsak till ifall havet låg i stiltje eller om det var höga vågor.
Demeter var jordgudinnan i den grekiska mytologin. Hon var ansvarig för växtligheten och grödorna och även för årstidernas växlingar.
Vädergudarna i Asatron
I Nordens asatro var istället Tor och Oden de främsta gudarna som påverkade vädret.
Åskan är starkt förknippad med Tor. Förr i tiden trodde man att han körde omkring med sin vagn över himlen och kastade sin hammare när åskan dundrade och blixten sken när han var på dåligt humör.
Det förekom även förr i tiden att människor murade in en yxa i skorstenen för att de trodde att de lurade Tor att åskan redan hade slagit ned.
Tor övervakade även väderleken i stort och han ansågs viktig för bönderna då han gav dem regn.
